ponnyfreaks.blogg.se

2013-05-04
12:56:00

Gas och broms är nyckeln till allt

För Adelinde Cornelissen, världscupaktuell i Göteborg, spelar det ingen roll om hon sitter på en unghäst eller på en Grand Prix-häst. Kontrollpunkterna är desamma. 
- Balans, rytm och speed-control, i den ordningen. Allt hänger på att gas och broms fungerar, säger hon.

Text: Anna Nordin
Foto: Monica Collin

  
Adelindes råd är att checka av kontrollpunkterna flera gånger under ridpasset, du kan gärna göra tempoväxlingar även medan du rider olika rörelser. Själv gillar hon hästar som är lite hetlevrade och betonar att tempoväxlingar inte alltid handlar om att rida framåt. 
- Du kan göra tempoväxlingar såväl genom att rida på framåt som genom att samla, vilket du väljer beror på situationen och hästen. Växlingarna behöver inte heller vara det förutsägbara öka - minska - öka. Du kan lika gärna öka - öka mer - öka ännu mer - öka ännu lite mer - minska. Var inte tråkig och förutsägbar för hästen!
Hon menar dessutom att det är bra att göra övergångarna på olika ställen, så att det inte alltid är ökning på långsidor och diagonaler och samling på kortsidorna. Hästen ska nyfiket vänta på din nästa signal.
- När du gör övergångar nedåt i tempo, eller gör halt, ska hästen förflytta sin vikt bakåt och sätta bakbenen mer under sig. När du ökar tempot och gör igångsättningar ska du känna att hästen kommer upp och framför dig. Noga är att du själv sitter kvar i position, tryck inte hästen framför dig genom att luta dig bakåt, då hindrar du rörelsen i ryggen. Manken behöver komma upp för att hästen ska få gest och uttryck i sina framben, pressar du på med skänkeln hela tiden trycks manken ner och effekten blir att du bromsar hästen i stället.
  

När du sänker tempot ska hästen sätta bakbenen mer under sig.
  
Avspända skänklar effektivast
Flera av ryttarna under Adelinde Cornelissens clinic i Djursholm i början på april använder skänkeln hela tiden, för att hålla hästen i det tempo de valt. 
- Att ta bort skänkeln när hästen har gjort det du ber den om är den belöning som talar om för den att den har gjort rätt. Den ska sedan hålla det tempot tills du ber den om något annat. Förekom inte hästen genom att skänkla i varje steg "för säkerhets skull" utan spara det till om den saktar ner, då får den en ny snabb impuls från skänkeln, förklarar Adelinde. 
Annars lönar det sig ju inte att göra det du ber om, hästen får ändå inte vara ifred för dina hjälper. Hjälpgivning ska betyda att du vill något nytt, på så sätt får du en känslig och lyhörd häst.
På samma sätt är Adelinde noga med att vara konsekvent när hon till exempel vill böja hästen. 
- Jag tar tygeltaget, väntar tills hästen mjuknar, tuggar och släpper efter, då ger jag eftergiften. Ger jag den tidigare har jag belönat hästen utan att få det jag vill ha, vilket innebär att jag kommer att få be om och om igen... 
Hon betonar också att hon ber hästen, man får inte dra i tygeln och vara hårdhänt.
- Du behöver vara 100-procentigt konsekvent i din hjälpgivning om ditt mål är ett till 100 procent perfekt resultat. Vad du än ber om så ge hjälpen, invänta svar från hästen, slappna av - vilket är hästens belöning - och hästen ska fortsätta med det du bett om.
  

Adelinde rider gärna tempoväxlingar och övergångar även inne i en rörelse - till exempel om hon rider skänkelvikning, öppna eller sluta.
  
Pauserna är viktiga
Adelinde fystränar även själv, och hon menar att gör man det så förstår man hur viktiga pauserna är för att träningen ska bli gynnsam. 
- Jag ser många ryttare som rider för fullt i en halvtimme, skrittar en kort stund och sedan kör på ytterligare en halvtimme, säger Adelinde.
- Jag som tränar själv vet att det är effektivare att köra många korta men intensiva pass med vila emellan. Ta många skrittpauser, låt hästen andas och börja sedan om igen. Tänk också på att skritt inte bara är för vila, det är ganska många punkter i programmet som ger poäng för skritt, så öva även på det.
Adelinde uppmanar ryttare att "få ner sin andning i magen", att ha sin egen tyngdpunkt så nära hästen som möjligt. 
- Jag upptäckte själv vikten av detta när jag gjorde annan fysträning än ridning. Om min tyngdpunkt kom lite för högt upp fick jag kompensera det med mina fötter, och det blir samma för hästen. Tvinga den inte att kompensera för din obalans, den har nog med sin egen. Tillåt inte dig själv att vara den svagaste länken i er balans. 
Hon tipsar också om att bålstabilitet är en nyckel till ryttarens egen balans. 
- Bålstabiliteten kan du öva upp, till exempel med en balansboll. Allt ska komma från bålen, gör du för yviga rörelser med armarna eller håller för mycket i tygeln ändrar du din balans och stör hästen. Din position ska vara "mitt i hästens rytm".
  
Musklerna ska bubbla
En avspänd häst presterar som bäst och håller längst. Mycket i Adelindes träning går ut på att få hästen avspänd. 
- Har du en spänd häst så variera formen och ramen ofta, kontrollera flexibiliteten. Se till att hästen får stretcha sin överlinje och slappna av. Spända muskler blir på sikt hårda muskler och hästen tappar då gest och uttryck. 
Hennes mål är att musklerna ska "bubbla". 
- När hästen har hittat balansen, har bakbenen kvar under sig när den stretchar halsen, och ryggen kommer upp, då kan man se hur överlinjen "bubblar" när musklerna ömsom arbetar och slappnar av.
Adelinde avslutar: 
- Be hästen, slappna av, be hästen, slappna av - så tränar du musklerna och får dem "bubbliga". Det gäller både häst och ryttare. Man kan bara bygga upp muskler om de är mjuka.
  

Det gäller att variera arbetet så att hästens muskler håller sig mjuka och spänstiga.



Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: